Äldre Västgötalagen, kyrkans bestånd, vigning och kyrkofrid (Cod. Holm. B 59)
Andra delen av kristendomsbalkens första blad i Äldre Västgötalagen reglerar kyrkobyggnadens invigning och altarsten, biskopens avgifter och konfirmation, de arkitektoniska kraven för att kyrkan skall behålla sin vigning vid reparationer samt straff och skadeståndsansvar vid inbrott och stöld av mässkärl. Texten återges här i strikt källordning enligt förlagan.
- Handskrift
- Cod. Holm. B 59
- Datering
- Omkr. 1280
- Genre
- Landskapslag
- Dialekt
- Äldre västgötska
- Utgåva
- Schlyter, SSGL I / Delsing
Varder altarsten lös, då skall prästen tillkalla biskopen eller sätta sina tre marker i pant.
altæræ sten: sammansättning med genitivförled altæræ (av altare) till sten. hetta uid: sätta i pant, riskera böter om. sinum þrim marcum: dativ pluralis med possessivt pronomen.
Då skola bönderna giva biskopen tre marker för altarets invigning och en natts gengärd.
bönder: rotstamspluralis. byscupi: dativ singularis som indirekt objekt. firi altæræ vixls: genitiv vixls av vígsla ('vigning'). natter gengerð: ackusativ/genitiv betecknande tidsmått för härbärge och förplägnad.
Och för en hel kyrkobyggnad (vid nyinvigning) tre marker; för en [reparerad] kyrkobyggnad tolv örar, och för en klockstapel tolv örar.
kyrkiu gærð allen: ackusativ singularis femininum av hela kyrkans uppförande. s[...]: lakun i källan, bevarad oförvanskad enligt transkriptionsreglerna. tolf öra: tolv örar (motsvarande 1½ mark). stapul: klockstapel.
Kors och klockor, kalkar och mässkärl skall biskopen viga för den tionde som bönderna giva honom, och konfirmera barn.
Crusszur oc klokchor. calka oc messufat: framställda ackusativobjekt. firi tyundæ þen: för den ordinarie biskopstionden. börn fermæ: lånat från kyrkligt latin (firmare), konfirmera.
Börjar en kyrka att åldras, men stolparna står, syllarna ligger, dörromfattningen och bindbjälken äro hela,
fyrnass: deponent infinitiv ('åldras, förfalla'). stulpær: bärande stolpar i stavkonstruktionen. sillir: grundstockar/syllar. dyrni: dörromfattning (neutrum). festiband: bindbjälke.
takåsen ligger hel, altarstenen och altaret helt, då skall kyrkan behålla sin samma vigning, fastän man reparerar den, om dessa delar alla äro hela.
kamber: takås. haltæræ sten: altarsten (med initialt h- i handskriften). kikya: skrivfel i källan för kyrkia, bevarat enligt transkriptionsreglerna. haui vixl sinæ samu: behålla sin ursprungliga invigning utan ny biskopsvigning.
Varder en kyrka inbruten och mässkärl stulna, det är ett nidingsverk; det är en sak om nio marker: till kyrkan så, till häradet så, till konungen så.
niþingsværk: vanärande brott mot kyrkofriden. niv marcha sak: nio markers böter med tredelning (3 marker vardera till kyrka, härad och kung).
§ 1. Varder det ingånget genom öppna dörrar, då skall prästen gälda tillbaka den skada som kyrkan led, upp till tre marker, och icke mer ändock att skadan gjordes större.
at opnom dorom: instrumentell/lokativ dativ pluralis. Prästens vållande genom öppna dörrar begränsas till 3 markers skadeståndsansvar.
§ 2. Är det grävt under syllen, då skall prästen intet svara för.
Er grauit vndir syll: forcerat undergrävningsinbrott under grundstockarna frikallar prästen från ersättningsansvar.
§ 3. Spörjs skadan upp (återfinns stöldgodset), då äger man böta tre marker till prästen, så snart kyrkan har återfått allt sitt.
Spyrs vp scaþi: mediopassiv/reflexiv preteritum-presens ('uppdagas, återfinns'). Skadeståndet återförs till prästen efter att kyrkans egendom återställts.